outofhabit

Det här med tre månaders uppsägningstid är inte den bästa idén någon har kommit med. Tre månader är ju för fasen ett halvt halvår. Det är lång tid när det handlar om att vara kvar på ett jobb där man inte mår bra. Det känns faktiskt väldigt jobbigt just nu, trots de fördelar som jag nämnde sist. Jobbsituationen fortsätter ju i stort sett se likadan ut under denna tid, men med tillägget att jag blir ännu mer bortglömd och nedprioriterad, och ännu mindre lyssnad på. Jag försöker tänka att "det är skitsamma, spelar ingen roll, jag kommer ändå vara borta härifrån inom kort". Ibland lindrar det lite, men ofta är jag bara en liten hög av förtvivlan som inte förstår hur jag ska orka med en enda dag till.

När jag pluggade drömde jag om att jobba på den här typen av arbetsplats, så det är jag glad över att ha fått chansen att prova. Men jag skulle tänka till både en och två gånger om jag någon gång i framtiden skulle erbjudas ett liknande jobb.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska fixa de här återstående veckorna med förståndet i behåll. Eller i alla fall utan att må jättedåligt.Jag känner en sån enorm orkeslöshet.