jakten på känslan av att vara bra
Häromdagen yttrade min hjärna plötsligt tanken ”Åh, vad jag skulle vilja jobba med något som jag är bra på.” och jag insåg att det är mycket det som är problemet. Det är därför det sällan känns roligt att gå till jobbet, det är därför jag ofta mår dåligt när jag tänker på jobbet. Jag känner i princip aldrig att jag gör något bra på jobbet. Eller, visst, det jag gör är ju bättre än inget, men det känns inte bra. Jag skulle så gärna vilja ägna dagarna åt något jag behärskar, något jag känner att jag kan och klarar av. Visst, jag utmanas ständigt på jobbet, och det är genom utmaningar man utvecklas, men fan, jag måste känna att jag är bra på något, annars går jag under.
Det handlar inte om att jag tycker att jag är dålig på allt jag gör och har gjort, jag har faktiskt pysslat med saker jag kände mig bra på. Skriva till exempel. Svenskauppgifterna på gymnasiet, när det gällde dem kunde jag känna mig bra ibland. Att köra bil tycker jag också att jag gör bra, oftast. När jag extrajobbade lite på universitetet med administrativa uppgifter kände jag också att jag behärskade arbetet.
Just administratörsjobb har blivit lite av en våt dröm för mig. Jag tittar på dem på arbetsförmedlingen och drömmer mig bort. Jag vet inte exakt vad det är som lockar, men det är nog tydligheten. Man har uppgifter, praktiska uppgifter, som har en början och ett slut. Man organiserar och hjälper till.
Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte orkar känna mig konstant dålig så länge till. Jag vill känna att jag behärskar det jag håller på med. Att jag är bra på det.
Jag har nog en ganska prestationsbaserad självkänsla. Kanske var det därför pluggandet passade mig så bra, man fick tydliga bekräftelser på att man presterat bra. Jag får inte det längre. Det är ingen som säger att jag gör ett bra jobb. Den enda som kommenterar mitt arbete är jag själv, och det är sällan i positiva ordalag. Och känner jag inte att jag presterar bra så nedvärderar jag hela min person. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, hur jag ska komma ur det här.
Vore det rätt för mig att ta ett enkelt, praktisk, okvalificerat jobb - skulle jag må bättre då? Eller skulle jag må dåligt av någon annan anledning då, t.ex. att jag inte utmanas?
Jag vet inte. Jag vill bara känna mig bra. Inte alltid, men ibland.
Jag känner igen känslan... Hade den ofta förra året. Till och från känner jag fortfarande av den. Och då letar jag också efter något annat jobb. Vilken sorts logoped som helst får tydligare och snabbare resultat än vi som jobbar på hab, och mer kredd för det också, ja det tror jag i alla fall.
Som tur är har jag bra kollegor som har precis samma erfarenheter av att inte få kredd, så då vet jag att det inte är mig det är fel på. Det känns himla skönt när de också pratar om det. Det verkar vara lite en
...habgrej. Det är så självklart att barnen ska få hjälp så den märks bara när den inte kommer. Typiskt :P
Men det där att inte känna sig bra på det man gör, det är inte kul. Jag
tror du är jättebra på det du gör. Förstår också att du vill ha något mer praktiskt, nästan varje dag är jag tex avundsjuk på sjukgymnasterna för att de kan peka ut direkt vad som är fel och så visa praktiskt hur det ska rättas till.. Typ. Administratör kanske är lika praktiskt. Men min lilla erfarenhet säger att även om jobbet och uppgifterna är praktiska så är de väldigt många.
Förlåt för kommentarsbombningen, skriver på mobilen. I alla fall, ville bara säga att administratör kanske inte är det främsta "bli klar"-yrket. :)
Hoppas mina tankar kanske ger dig något. Vi ses på lördag hoppas jag. Kramar!
