outofhabit

Jag är så många. Jag är en naiv liten flicka, och jag är en cynisk gammal käring. Jag är barnsligt oskuldsfull, och jag är gravt perverterad. Jag visar leg för att få köpa folköl, och mina leder knakar och smärtar. Jag har en avancerad yrkesexamen, och jag är en ansvarslös tonåring. Jag är en regnbågsfärgad studsboll, och jag är en gråsvart sörja. Jag är en självisk egoist, och jag är en överempatisk altruist. Jag trivs bäst bland djur, och jag älskar smaken av kött. Jag hatar alkoholens effekter på människor och samhälle, och jag tackar inte nej till en öl eller sju. Jag är noga med att kompostera, och jag flyger över Europa. Jag gråter över skadade smådjur, och jag tittar oberörd på krigsnyheter. Jag är en vidsynt person, och jag styrs av fördomar. Jag är en glad optimist, och jag är en depressiv pessimist. Jag är ett lättsinnigt våp, och jag är en ångestfylld grubblare. Jag glömmer det mesta, och jag är oändligt långsint. Jag pratar helst inte om mig själv med vänner, och jag blottar mitt inre för främlingar. Jag är en bra människa, och jag är fylld av självförakt. Jag vill inte stå i centrum, och jag klär mig så att jag är svår att missa. Jag är en besserwisser, och jag vet ingenting. Jag är socialt osäker, och jag tar kommandot. Jag är ful och fet, och jag är söt och lagom. Jag är försiktig och rädd, och jag är först att prova något läskigt. Jag är tacksam över det jag har, och jag är bitter över det jag kunde ha haft. Jag är en öm och tillitsfull partner, och jag är en kall och misstänksam flickvän. Jag är en öppensinnad person, och jag har svårt att förstå varför andra inte gör och känner som jag. Jag är en stolt ägare av Spice Girls-skivor, och jag är ett stort fan av Tom Waits. Jag sörjer varje minut som går, och jag uppskattar att bli äldre.

Jag är så många. Är det konstigt att jag fortfarande letar efter mig själv? Är det konstigt att jag är osäker och förvirrad? Klart jag inte hittar mitt Jag, när jag bara letar efter ett...