outofhabit

För två månader sedan skrev jag följande: ”... Nu har jag i alla fall bestämt mig för att vara singel ett bra jävla tag, och försöka hitta mig själv under den tiden. Försöka hitta Lisa som hon är när hon inte har en man att försöka bli omtyckt av. Jobbet och resten av världen kommer förstås ändå finnas kvar att försöka bli omtyckt av, men jag skalar av en liten bit i alla fall. Jag har bestämt mig för detta två gånger tidigare, och då har det inte hållit särskilt länge. Eftersom Lagen om alltings jävlighet gäller, och man bara hittar när man inte letar.”.

Jag har alltså bestämt mig för att vara toksingel tre gånger i mitt liv. Varje gång har en man trillat in i mitt liv som ett brev på posten. Ja, så även den här gången. Jag anade faktiskt att det var så här det skulle gå, eftersom det är så typiskt. Ganska komiskt.

Så, då kan man ju fundera över hur det blir med det här Lisahittandet. Men jag tror faktiskt inte att det här förhållandet behöver vara ett hinder vad det gäller det, snarare tvärtom. Av någon anledning kan jag lägga bort mina masker när jag är med honom. Dessutom lockar han fram egenskaper hos mig som jag inte visste att jag hade. Bra egenskaper. Jag tror att han kan vara en hjälp i mitt sökande efter mig själv.

Livet är onekligen lustigt. Det beter sig aldrig som man väntar sig. Eller så är det just det det gör. Jag väntar mig ju att det beter sig knasigt nuförtiden.