varför är jag jag?
En väldigt stor andel av mina tankar kretsar kring varför jag är som jag är, varför vissa saker är så svåra för mig. Och så har det varit i många år. Visst går det i perioder, ibland är det mer och ibland är det mindre, men det finns alltid där. Jag själv förstår det inte. Varför kan jag inte bara acceptera att jag är som jag är, och göra det bästa av det? Varför kan jag inte sluta söka efter Svaret; en anledning, en orsak, en förklaring? Jag vill så förtvivlat gärna förstå mig själv. Jag vill förstå varför jag alltid känt mig annorlunda, varför jag alltid varit så orolig, varför jag alltid tyckt att det sociala är så svårt, varför jag drabbats av depressioner, varför jag varit så trött, varför det är så svårt att få vardagen att funka. Det är jättelustigt att jag ägnar så mycket energi åt att försöka förstå varför, när den bättre kunde läggas på att göra det bästa av situationen. Men jag vet inte hur jag ska komma ur det.
I mitt sökande efter en förklaring hamnar jag ofta i neuropsykiatrin. En neuropsykiatrisk funktionsnedsättning skulle onekligen vara en förklaring till väldigt mycket av mina svårigheter. Men sedan förstår jag ändå inte varför en sådan diagnos skulle ge mig en bättre förklaring än ”det bara är så - alla fungerar olika”, eftersom en diagnos egentligen bara beskriver en knippe svårigheter. Man får ju ändå ingen förklaring till VARFÖR. Varför i hela friden skulle det hjälpa mig om jag fick ett samlingsnamn på mina svårigheter? Ändå har jag en känsla av att det skulle hjälpa, att jag lättare skulle kunna acceptera vem och hur jag är. Det är så konstigt. Men på något sätt kanske jag skulle få en upprättelse, typ att det inte är att jag är lat, feg och dum, utan det är en dokumenterad funktionsnedsättning. Ett papper på att jag faktiskt fungerar annorlunda än många andra. Och att det inte är mitt fel. Det kanske är det som är grejen. Jag kanske vill att folk ska förstå att jag sliter som ett djur, att jag anstränger mig som fan för att fungera ”normalt”, även om det inte syns.
Jag vet inte. Egentligen skulle jag vilja ägna tankekraften åt annat än att bara tänka på mig mig mig hela tiden. Men jag vet inte hur man gör.
