dag 40 som hemlös

När jag flyttade in här på lägenhetshotellet sade jag skämtsamt, men ändå med en stor skopa allvar, att ”här vill jag stanna”. Det var enkelt, rent och fräscht och utan en massa onödiga saker. Ganska snart började jag dock uppleva en rastlöshet och en orkeslöshet som jag inte riktigt kände igen. I början kopplade jag det till årstiden och att jag kanske var på väg ner i något depressionsaktigt, men nu tror jag snarare att det beror på att jag inte är hemma. Jag trodde att jag skulle bli lugnare av att inte ha en massa saker som jag kan pyssla med, men jag anar att det snarare har haft motsatt effekt. Jag saknar min symaskin, mitt garn, min lera, min soffa, min ugn, min glassmaskin, mina högtalare, mina kläder. Jag saknar de aktiviteter som inte kräver så mycket tankearbete, som att laga mat, sy om kläder, städa, rensa, pyssla med uteplatsen. Det jag kan pyssla med i nuläget är mest sådant som kräver tankearbete, t.ex. läsa, skriva, lösa korsord. Men när jag inte orkar något av dem så står jag handfallen, vet inte vad jag ska göra. I bästa fall lyckas jag ta mig ut på en promenad vid de tillfällena, men oftast somnar jag istället. Eller slösurfar. Och får en lätt ångest över att jag slösar bort min värdefulla lediga tid.

 

Jag längtar hem. Och dagdrömmer om den utrensning jag ska göra när jag flyttar tillbaka. Det jag saknar nu ska jag ha kvar, men resten behöver jag ju egentligen inte. Det är en god sak som kommer ut av det hela. Andra positiviteter är att jag nu förstår varför jag betalar försäkringsavgifter, har provat att köra skåpbil (läskigt), får bo superdupernära herr pojkvän ett tag, vet hur man hyr bil och förråd, har övat på att ta tag i vuxensaker samt prata i telefon, har ett bra samtalsämne med nya kolleger, får nya fina golv och väggar, m.m. Det var alltså inte helt tokigt att få en vattenskada. Men nu räcker det faktiskt. Nu vill jag hem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0