balansgång

Alltså. Det här med att å ena sidan försöka komma underfund med vad jag själv tycker, tänker, känner, vill, och å andra sidan inte falla för depressions- och ångestmonstrets fula knep. Det är en svår balansgång. Idag har jag varit tvungen att försöka balansera, men vet inte om jag lyckades. Kollegerna på mitt nyaste jobb skulle på after work. Jag försökte flera dagar i förväg ställa in mig på att hänga med, eftersom det i princip är kört om jag inte har riktat in mig på sådant. Men när tiden väl var inne så kände jag ändå att jag inte ville, inte hade lust, och så handlade jag utefter den känslan. Så som jag vill bli bättre på att göra. Bra så. Men. Skulle jag alltid handla efter känslan av att jag inte vill, av någon anledning, då skulle jag inte göra särskilt mycket alls. Och jag skulle missa många saker som skulle ge mig mycket, som skulle få mig att må bättre. Att missa sådana saker skulle i sin tur leda till att jag mådde sämre, blev räddare, tröttare och skulle vilja ännu mindre. En ond cirkel. Jag har en väldigt låg motivation till att göra sådant som skapar obehag. Ofta hoppar jag över sånt som jag skulle vilja göra om jag i så fall även skulle behöva gå igenom något jobbigt för att göra det. Varje gång jag avstår från saker så matar jag depressions- och ångestmonstret. Men om jag går emot mina känslor och gör något jag egentligen inte har lust med och så blir det dåligt, då matas monstret också. Däremot får det svälta när jag går emot villinte-känslorna och det blir bra. Men man kan aldrig veta hur det blir. Jag kan inte alltid följa mina känslor (när jag lyckas identifiera dem), men jag kan inte heller alltid gå emot dem. Det är så svårt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0