regnbågerier

Jag har för en gång skull fått ro nog att sitta och pyssla med pärlor. Gör ett halsband i regnbågsfärger och tänker på min regnbågsmani. Ibland när jag är som mest regnbågig slår mig tanken att folk kanske tror att jag klär mig som jag gör av politiska skäl, att jag vill uppmärksamma HBTQ-frågor eller skylta med att jag är en HBTQ-person. Nästa tanke är att det får de gärna tro. Den tredje tanken är att den andra tanken hade jag inte tänkt för några år sedan. De sista åren har det nämligen skett en stor omvälvning i min sexualitet. Det är nog det område som utvecklats mest i min person, vilket fascinerar mig. Jag har gått från att vara rädd och osäker till att vara uttråkad och obekväm till att vara öppensinnad och nyfiken. Under tonåren var jag livrädd för att folk skulle tro att jag var lesbisk. Jag fick ju inga killar och var sexuellt oerfaren, så jag tyckte att det såg misstänkt ut. Jag vet inte varför det var en sådan skräck, men det mesta handlade väl förstås om det då: vad andra tyckte och trodde om en, och homosexuell kunde man ju inte vara. Innerst inne var jag nog också själv rädd för att ha en avvikande sexualitet, jag såg liksom framför mig ett liv av förnekelse eftersom jag aldrig skulle våga komma ut ur garderoben. Det var redan tillräckligt mycket som var ”fel” med mig, jag ville inte vara mer avvikande. Jag var därför mycket noga med att etikettera mig som straight, trots att det var under den tiden då ”alla” tonårsbrudar påstod att de var bisexuella.

 

Nu, några år senare, har jag inte längre något behov alls av att definiera mig sexuellt. Jag tänder helt enkelt på det jag råkar tända på, ser ingen mening med att sätta någon etikett på det. Jag är så oerhört mycket tryggare i min sexualitet nu än då, vilket gör att det inte längre spelar någon roll vad folk tror. Lustigt nog har jag uppnått denna trygghet i samma veva som jag upptäckte att jag faktiskt tillhör en sexuell minoritet. Jag har fått en mycket större inblick i hur sexualitet kan manifestera sig hos olika personer, och därmed också en ökad förståelse och nyfikenhet. Sexualitet är jäkligt intressant faktiskt. Det är lite samma grej som med psykisk ohälsa, jag önskar att det inte var så tabubelagt. Jag önskar att man kunde prata om det. Vore jag ekonomiskt oberoende så skulle jag fasen jobba med att förändra attityderna till psykisk ohälsa och alternativ sexualitet. Det vore roligt. Och välbehövligt.

 

Hur som helst har jag insett att folk gärna får tro att mitt regnbågeri är någon sorts HBTQ-manifestation, eftersom jag tycker att det är en självklarhet att alla ska ha rätt till sin sexualitet så länge man inte skadar någon annan. Men huvudorsaken till att jag är regnbågsfanatiker är faktiskt för att färg är fint, och ju mer färg desto finare!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0