:(

Jävla jävla skit. Fick veta idag att min fantastiska kontakt på psyket, MM, ska sluta. Jag har genom åren träffat minst tolv olika personer inom psykiatrin; läkare, sjuksköterskor, psykologer och psykoterapeuter, men MM är den första jag fått en riktigt god kontakt med. Hon är den enda av alla dessa personer som jag alltid har sett fram emot att träffa, den enda jag känt mig trygg med, den enda som verkligen sett mig, förstått mig och tagit mig på allvar, den enda som jag känt har funnits tillgänglig för mig, tagit sig tid för mig och brytt sig om mig som person. Den enda som har varit så varm och sagt så fina saker att jag har blivit rörd till tårar. Jag träffade en inhyrd läkare en gång som jag också kände något liknande för, men vi träffades ju bara en gång. Jag har varit så jävla glad över att ha fått kontakt med MM, och har förstås känt en oro för att hon skulle försvinna. När något är så bra så känns det ju som att risken är stor för att det inte kommer att få fortsätta vara så. Och så blev det. Jag är skitledsen. Jag hatar hatar hatar när bra saker tar slut. Men samtidigt är jag förstås glad över att ha fått erfara hur det är när psykvården funkar och att ha fått i alla fall det här året med en riktigt bra stödkontakt. Och det behöver ju inte nödvändigtvis bli dåligt igen, MM kan ju inte vara den enda bra personen inom psykiatrin. Men de är nog sällsynta...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0