outofhabit

Idag knackade det på dörren. Personal på lägenhetshotellet. ”Du vet om att du skulle flyttat ut för en halvtimme sen, va?”. Hjärtklappning. Vad fan har jag nu missat? Kollar bokningsbekräftelsen, som visar på en bokning till den 28/2. Hon visar en nyare som visar på bokning till idag. Enligt henne har någon från försäkringsbolaget hört av sig och ändrat bokningen, förmodligen så tidigt som 5/12. Ringer försäkringsbolaget som inte vill kännas vid något sådant. Hotellet meddelar att jag kan få bo kvar till den 18e, men sedan är det fullbokat ett par dagar. De dagarna kan jag få bo på ett annat hotell för att sedan flytta tillbaka och bo några dagar i en lägenhet och några i en annan lägenhet. Jag meddelar min handläggare på försäkringsbolaget att jag absolut inte kan hålla på och flytta runt sådär. Hon undrar om jag har någon särskild orsak till det. Jag är nära att flippa ur och informerar henne om att jag har ett liv utanför hela den här vattenskadekarusellen. Till slut kommer vi överens om att jag får flytta till ett annat hotell på söndag, och stanna där tills jag kan flytta hem igen.

 

Det här tog hela dagen. Min sista lediga dag innan jag börjar jobba heltid. Åh, jag är så bitter. Och så less och så trött på att så mycket ska krångla. Försäkringsbolaget har tabbat sig flera gånger under den här processen. Jag orkar inte, jag är totalt oskyldig i hela det här dramat och vill bara få komma hem. Byggföretaget säger att det kan vara två veckor kvar. Om allt går som planerat. Vilket det aldrig gör.

 

I övrigt. Jag är orolig för min psykiska hälsa. Jag känner inte igen mig själv. Framför allt är det två saker som oroar mig. Jag är aggressiv och oerhört lättirriterad vad gäller dem som står mig närmast. Och jag har ofta ingen som helst lust att göra någonting. Jag kan oftast inte komma på någonting alls som jag vill göra. Ibland vill jag träna. Ibland vill jag sova. Ibland vill jag jobba. Ibland vill jag spela mobilspel. Ibland fantiserar jag om att sortera, rensa ut och organisera alla saker när jag flyttat hem. Men i övrigt vill jag inget. Jag vill inte läsa, skriva, pyssla, umgås, lösa korsord, promenera, laga mat, eller vad mer man kan hitta på. Jag vill inte äta, det tvingar jag mig till för det känns som en bra grej att göra. Just nu känns det ganska bra att sitta och skriva det här, men det var oerhört svårt att komma igång. Jag ville inte alls, men kände inte heller att jag bara kunde ligga och stirra på väggen. Det här är väldigt obehagligt, särskilt som att jag inte vet vad det beror på. Och särskilt som att jag sårar mina närstående. Jag tänker mig att det blir bättre när jag får flytta hem igen, men egentligen vet jag inte varför det skulle hjälpa. Jag vet ju inte vad som är orsaken.