skumraskmetoder
Hehe, nu har jag hakat upp mig på en riktig skitsak. Jag har ganska stora problem med min hy för tillfället (ser ut som en korsning av fjortonåring och fyrtioåring), och då är det ju lätt hänt att man blir lite desperat. Så råkade jag på den här jäkla ansiktsmasken Acnekiller som det görs reklam för överallt. På hemsidan fanns bara idel positiva kommentarer - något misstänkt, tänkte jag, men det skadar ju inte att testa ändå... Dessvärre gjorde det det - min hud blev sämre. Men det är ju skit samma, allt kan ju inte funka på alla. De har en ”100% nöjd-garanti”, så jag mailade dem och sa att jag var missnöjd och ville ha pengarna tillbaka, och fick snabbt ett hyfsat trevligt svar där de skrev hur jag skulle göra för att skicka tillbaka. Bra, tyckte jag, och tänkte gå vidare med mitt liv. Sedan kommer företaget och produkten upp som ”rekommenderad sida”, eller vad det heter, på facebook, och jag blir nyfiken på kommentarerna. Jag läser dem, och ser några negativa. Då jag har läst på forum att de tar bort negativa kommentarer från sin hemsida så kikar jag tillbaka lite senare. Japp, de negativa kommentarerna är borttagna. Jag blir irriterad och påtalar detta. Lite senare är min kommentar borta. Jag skriver igen, och en stund senare är min nya kommentar borta och jag är avstängd från att skriva på deras sida. Så sjukt onödigt att bry sig, men jag tycker att det är så fult gjort, och jag är ju lite besatt vid att ”rätt ska vara rätt”. Förstår de inte hur oseriöst och oprofessionellt det ser ut? Och hur bra kan produkten egentligen vara om de känner ett behov av att radera allt negativt som sägs? Varför kan de inte bara stå för att den fungerar olika på olika personer?
Det är så töntigt, jag hade aldrig någonsin orkat bry mig om det här om det bara hade gällt att jag köpt en produkt som inte fungerade för mig. Sånt är ju livet. Men när de håller på och fifflar sådär, då blir jag irriterad. Meeen nu ska jag släppa det.
psykiatrin.....
Jag blir tokig. I december fick jag en tid till min psykiater. Jag kunde inte den tiden, så jag ringde för att boka om den samt be om förnyade recept på mina mediciner. Receptionisten kunde inte boka om mig för hon visste inte när läkaren skulle jobba, så hon behövde fråga läkaren om detta först. Och så skulle hon framföra att jag behöver nya recept. En vecka senare har ingen hört av sig och jag har bara fått recept utskrivet för en av mina två mediciner. Jag ringer upp igen och receptionisten låter förvånad och säger att läkaren sagt att hon skulle ringa mig för att diskutera när vi ska ses. Hon ska åter framföra att jag vill ha en ny tid, samt recept även på min andra medicin. Två veckor går, och jag har varken fått något samtal eller något recept. Jag börjar bli nojig eftersom medicinen tar slut snart. Ringer upp igen. Receptionisten låter ännu mer förvånad och lite upprörd över situationen. Säger att läkaren sagt att hon försökt ringa mig, samt sagt något mystiskt om att den medicin jag har fått recept på ”ska ersätta den andra”, trots att jag är ordinerad båda och vi kom överens om att inte ändra något i medicineringen för tillfället. När läkaren kommer nästa gång ska receptionisten ”sitta i läkarens rum tills hon har fixat detta”. Det var imorse, och jag har fortfarande inte hört något eller fått något recept. Jag har medicin för typ två dagar till. Det känns inte särskilt bra. Jag vill inte ägna tid och energi åt det här. Men jag vill inte heller plötsligt stå utan medicin, jag är tillräckligt skör som det är just nu. Jag blir så less ibland...
livsuppstyrning, återigen
Jag har återigen bestämt mig för att styra upp mitt liv. Jag behöver struktur och jag behöver skala av och förenkla så mycket som möjligt. Jag har ju stora problem med att tiden bara går utan att jag får någonting gjort, varken det jag måste eller det jag vill. Och då blir jag stressad och ännu mer handlingsförlamad. Jag är bra på onda cirklar.
Vad jag gjort är i korta drag att tydliggöra för mig själv vad det är jag måste och vill hinna med genom att punkta upp det, göra upp mål (sådana som faktiskt går att nå, typ träna minst en gång i veckan) och göra ett schema för vardagarna. Jag ägnar så mycket energi åt skitsaker, typ att varje kväll fundera över och räkna ut när jag måste upp på morgonen och när jag då måste gå och lägga mig på kvällen för att få mina livsviktiga 7,5 timmar. I mitt schema har jag en och samma sov- och vaknatid varje dag (om det inte är något särskilt förstås), och den behöver jag varken räkna ut eller komma ihåg, eftersom den står på schemat. Jätteskönt. Både idag och igår fick jag dessutom mycket gjort för att jag schemalade det jag skulle göra - på något sätt är det lättare när det står där. Och min att göra-lista har blivit till en lista på saker jag kan stoppa in där det finns luckor i schemat. Det känns nästan roligt. Jag ser till att inte stoppa in mer än vad som kan tänkas hinna med, med marginal, och sedan när jag gjort det så är jag ledig! Fantastiskt. Och en halvtimme varje dag är vikt åt disk, städ, etc. Då blir det mycket lättare att ta tag i, eftersom jag bara behöver hålla på en halvtimme. Annars har jag lätt för att gräva ner mig för djupt och vilja göra allt från grunden, och sedan inte orka göra klart, och så ser det värre ut än innan... Att göra saker lite slarvigt är något jag måste jobba på, att inte fastna på skitsaker. Jag har ändrat mycket tid på jobbet åt att fixa med rubrikerna i mina dokument om barnen t.ex. Heh. Jag måste försöka släppa kontrollen lite. Jag har nog ett ganska stort kontrollbehov.
Schema är också himla bra om man som jag har svårigheter med att göra en sak i taget, och sällan lyckas avsluta någonting. Hoppar mellan grejer att göra och minns inte var jag började. Då kan jag kika på schemat!
Ack, vilken dålig skrivardag det var idag. Men jag är lite småexalterad över min livsuppstyrning (som jag alltid är...), så behövde skryta lite om det.
Det bästa med att bryta ihop totalt, vilket jag gjorde innan jul (gråta helt hysteriskt i möte med chefen känns sisådär...), är att det på något sätt är lättare att ta nya tag efteråt. Jag kommer till en punkt där jag verkligen inser att något måste förändras.
23 minuter till ansiktstvätt, tandborstning och väskpackning.
