hundraåttio grader

Vad lustigt livet är. Det kan svänga så radikalt ibland. Jag fick jobbet. Förstår ingenting. Är överlycklig och skräckslagen. Har börjat gråta ett flertal gånger idag för att folk har sagt så himla fina saker till mig. Jag har så fina människor omkring mig. Nu vet jag knappt vart jag ska ta vägen. Jag är rädd för att det är en dröm, alternativt att jag missförstod henne. Sa hon verkligen att jag fick det? Och om hon sa det – tänk om hon hinner ångra sig innan vi skriver avtalet?

Det tar nog ett tag innan jag förstår det. Det är alldeles för stort för att ta in. Men jag har börjat shoppa litteratur. Jag må sakna social kompetens och snabbtänkthet, men påläst ska jag i alla fall vara.

Jag googlade på mig själv, för att dubbelkolla så hon inte hade fått upp något mindre fördelaktigt. Jag har kollat det förut, och korrigerat det som inte såg bra ut. Trodde jag. Upp kom dock ett gäng dikter där ordet ”kuk” förekom ett antal gånger. Samt lite våld. Eeeeehhehehhheh. Nu är de värsta borta i alla fall. Eheh. Heeeee.

Idag har varit en snurrig dag. Jag känner mig helt borta.

Kommentarer
Postat av: Emma

GRATTIS

2012-01-20 @ 18:07:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0