outofhabit

Jag kom på att jag ville ha en blogg ändå. En anonym sådan, så ni som vet vem jag är ber jag hålla tyst om det.

Jag befinner mig i någon slags kris just nu. Jag tvivlar på allt, framför allt framtiden i allmänhet och utbildningen/yrkesvalet i synnerhet. En dag insåg jag att jag kommer att få svårt att få jobb, eftersom jag inte har någonting att skriva i mitt CV. När jag krisat över det några dagar gick jag över till att bli skräckslagen vid tanken på att jag, om jag ändå någon gång får jobb, ska jobba som det jag utbildat mig för. Jag föreställer mig situationer jag kan hamna i, och förstår inte hur jag skulle klara dem. När jag insett att jag omöjligen kommer fungera i detta yrke var nästa naturliga steg att börja ångra mitt val av utbildning. Framför allt ångrar jag att jag inte gav mig tid till att jobba och göra annat i något år, innan jag började utbildningen. För att skaffa mig erfarenheter och lära känna mig själv. Nu hoppade jag på utbildningen för att det var enklast så, och den innehöll en intressant blandning av kurser samt ledde till en yrkesexamen. Har man bara en yrkesexamen så blir livet enkelt, tänkte jag. Jag tänkte inte på vad det skulle innebära att jobba som detta. Och jag antog att eftersom man har en examen så kan man vad man behöver kunna för att klara yrket. Nu inser jag att det inte riktigt är så. Jag förstår inte hur jag ska klara det. Med min osäkerhet och brist på social kompetens. Med min fantasilöshet och avsaknad av initiativförmåga. Jag kan inte se hur det ska kunna gå. Det känns lite sådär att komma på efter sju terminer av åtta...

I och för sig har jag en teori om att jag faktiskt delvis valde utbildningen på grund av att kommunikation alltid har varit ett problem för mig. Kanske tänkte jag att jag skulle lära mig hur man gör. Kanske tänkte jag fel.

Jag har ett flertal andra saker som jag nojar rejält över just nu, men jag känner att det blir ett alltför långt och alltför negativt inlägg om jag ska delge er dessa just nu.

Ni får läsa bloggen på egen risk, den kan komma att innehålla en del negativiteter. Jag gillar egentligen inte sånt, men det är så det ser ut i mitt huvud just nu och det är skönt att få ur sig det. Min förhoppning är dock att det ska gå åt det mer positiva hållet snart.